Reflektioner över förändrade behandlingsmål
Flera röster inom beroendevården uttrycker i dag att alkohol- och drogfrihet inte längre ses som de primära målen för behandling. Det väcker viktiga frågor.
Ett av kriterierna för beroendediagnos enligt ICD International Statistical Classification of Diseases (Internationell statistisk klassificering av sjukdomar) är försämrad kontroll. Tror man att detta kriterium försvinner bara för att man förändrar målsättningen? Ett av de vanligaste skälen till att en person med beroende söker hjälp är just att han eller hon inte kan sluta när drickandet eller droganvändandet väl har börjat. Det finns ett starkt merbegär, en triggermekanism – lampan är tänd. Många kämpar för att stå emot denna kraft och försöker hitta säkra gränser, men all erfarenhet visar att detta alltför ofta är dömt att misslyckas.
Föreningen Beroendevårdens Framtid grundar sin behandlingsfilosofi på att substansberoende är en sjukdom. Liksom vid all annan sjukdom måste vi förespråka behandlingar som bevisligen fungerar – nämligen total nykterhet och drogfrihet. Erfarenheten visar att mycket många människor faktiskt klarar av att leva nyktra och drogfria liv.
En annan förändring som skett är att behandlingstiderna blivit allt kortare. En alkoholavgiftning kan genomföras på några dagar, och patienten skrivs ofta ut när han eller hon mår som sämst. En läkemedelsavgiftning kan ske på ett par veckor, vilket i praktiken kan leda till att personen söker läkemedel på den illegala marknaden för att hantera kvarstående abstinens. Tillsammans med den redan nedsatta kontrollförmågan riskerar detta att sätta patienten i ett ekorrhjul. Behandlingstiden borde i stället anpassas efter individens faktiska behov.
När det gäller opioidberoende har undantaget i många fall blivit regel. Unga personer, ofta dessutom blandmissbrukare, sätts in i substitutionsbehandling utan någon längre droghistorik. Det är inte samma målgrupp som LM Gunne en gång behandlade på Ulleråker, och därför går det inte att hänvisa till dessa erfarenheter som om situationen vore densamma. Vi vet dessutom att många människor har lyckats lämna opioidberoende bakom sig – om de får rätt hjälp.
Därför måste samhället satsa på professionell hjälp i hela vårdkedjan: diagnos, avgiftning, behandling och uppföljning.
Steve och Morgan har tillsammans över 100 års erfarenhet av beroendevård.
Steve Ottoson & Morgan Karlsson – Beroendevårdens framtid
