Förläsningen om våld i nära relationer

Den 22/11 anordnade Beroendevårdens framtid en föreläsning tillsammans med Reningsborg om våld i nära relationer.
Mats Linde och Elin Eriksson delade med sig av stor kunskap och erfarenhet efter många år inom bl a socialtjänsten. 
Moderator Elisabeth Vallinder pratade om barnperspektivet i frågan. Som tidigare verksamhetschef på Bris hade hon tung erfarenhet.

Det blev spännande diskussioner och många intressanta frågeställningar.
Det finns fortfarande mycket att göra men det viktigaste vi tog med oss var:

Att våga fråga!  – Det kan rädda liv. 

Vi vill tacka alla inblandade i denna lärorika och spännande kväll och hoppas vi ses på Årsmötet i nästa vecka.

Har Sverige en opiodepidemi? Av och med Anna Fugelstad.

Anna Fugelstad och öreningens ordförande Steve Ottosson.

Torsdag 13 oktober anordnades en föreläsning om Opiater, Opioder och dödlighet.
Inbjuden föreläsare var Anna Fugelstad, psykolog och narkotikaforskare vid Karolinska institutet. Hon har arbetat med narkotikadöden i 30 år, bland annat har hon kartlagt dödsfallen i Stockholm under en tolvårsperiod, och hon är ansvarig för registret Toxreg.
Föreningen beroendevårdens framtid var en av arrangörerna, och Anna har länge stått på vår ”önskelista” över föreläsare.

Frågeställningen som belystes var om Sverige är på väg emot samma katastrof som drabbat USA när det gäller beroende och dödlighet av opiater och opioider samt varifrån opioiderna kommer.

Efter att ha belyst den historiska utgångspunkten visade Anna hur läget ser ut idag. Som framgår av följande diagram har dödligheten till följd av Heroin eller andra illegala droger inte ökat alls. Hela ökningen av dödsfall beror på överdoser av förskrivna opioidläkemedel!

En tydlig majoritet av de svenskar som avlidit till följd av opioidförgiftning är personer som tidigare genomgått beroendevård,denna grupp är dubbelt så stor som den näst största gruppen; smärtpatienter.

Annas slutsats av de redovisade studierna var att den höga narkotikadödligheten i Sverige framförallt beror på förskrivning av opioider inom sjukvården, och att (en av ) de lösningar som måste till är att kraftigt begränsa utflödet av opioider från svensk sjukvård.

Föreningen beroendevårdens framtid vill gärna lägga till att den mest effektiva åtgärden för att minska dödlighet inom gruppen beroendesjuka är att erbjuda behandling som syftar till total nykterhet och drogfrihet!

Att detta fungerar kan många av våra medlemmar vittna om.

Epilog från ett halvt liv på Nordhems kliniken – Steve Ottosson

Gör snart min sista dag på Nordhemskliniken.

Tänk att tiden gick så fort. Det har gått 44 år sedan jag började på Nordhemskliniken.
Då jag nu slutar sker det inte utan vemod. Det har varit många bra år och jag har haft förmånen att lära känna många fina personer både personal och patienter. Flera av relationerna har blivit bestående.
Det har ju naturligtvis varit tungt periodvis. Det har ju inte gått bra för alla. Kunde jag gjort mer?
Det jag personligen är mest stolt över är att ha startat utbildningen i Missbrukskunskap som jag drev i 23 år. Antalet som genomgick utbildningen var ca: 200 personer och de flesta fick arbete. Förutom detta fick arbetet mot läkemedelsberoende stor betydelse. Morgan Karlsson och jag var tidiga i debatten om bensodiazepiner och ihop med Clas Sjöberg skrev jag en artikel om kodeinberoende som fick stor uppmärksamhet.
Jag hoppas att det vi byggt upp på Nordhem kommer att bevaras. Det som tagit lång tid att bygga upp kan ju raseras med ett penndrag. Jag känner tacksamhet för att jag fått vara verksam på kliniken och därmed fått bidra till att många personer fått ett bättre liv.
För egen del kommer jag att finnas kvar i vår förening Beroendevårdens Framtid, dessutom kommer jag att ha lite föreläsningar i andra sammanhang.

Allt gott
Steve Ottosson

Årsmötet den 7 december

På föreningens årsmöte den 7 december klubbades förslagen till ny styrelse igenom, med skillnaden nytt revisornamn och revisorsuppleant.

In valdes också Göran Zöger som hedersmedlem.
Göran Zöger jobbade under många år som läkare på Nordhemskliniken.

Här följer den nya styrelsen.

Styrelseförslag:

Ordförande             – Steve Ottosson

Vice Ordförande    – Morgan Karlsson

Sekreterare             – Lars Järrebring

Kassör                    – Lennart Ekström

Kommunikatör       – Helené Furness

Medlemsansvarig  – Farzin Khajouei                        

Samordnare           – Jennie Svensson

Suppleant – Hans Björk

Revisor                  – Håkan Olsson

Revisorssuppl.      – Rita Björk             

Årsmöte 7 december kl 17.45

Beroendevårdens framtid

Årsmöte

Datum:                
2021-12-07

Tid och plats:        
Onsdag den 7 December kl 17.45
Sällskapet Länkarna,  Vårväderstorget 5

1    Fastställande av röstlängd för mötet.
Röstlängden består av föreningens medlemmar

2   Val av ordförande och sekreterare för mötet.

3   Val av protokolljusterare och rösträknare.

4   Fråga om möte utlysts på rätt sätt.

6   a/ Styrelsens verksamhetsberättelse senaste år.

      b/ Styrelsens förvaltningsberättelse för senaste året.

8    Fråga om ansvarsfrihet för styrelsen.

9   Fastställande av medlemsavgift.

10   Val av styrelseledamöter och suppleanter

11   Val av revisor och revisorssuppleant

12   Val av ledamot i valberedning)

Anmälda ärenden
Inga anmälda ärenden har inkommit

Bilaga till dagordning Årsmöte Beroendevårdens Framtid

Styrelseförslag:

Ordförande             – Steve Ottosson

Vice Ordförande    – Morgan Karlsson

Sekreterare             – Lars Järrebring

Kassör                    – Lennart Ekström

Kommunikatör       – Helené Furness

Medlemsansvarig  – Farzin Khajouei                        

Samordnare           – Jennie Svensson

Revisor                  – Håkan Olsson

Revisorssuppl.      – Rita Björk

Suppl.                    – Hasse Björk            

FÖRENINGENS STADGAR ››

Den sjuka vården

I samhället råder stor oro kring gängbrottslighet och annan kriminalitet.
De politiska partierna försöker överträffa varandra med förslag om åtgärder för att minska brottsligheten. Här verkar det inte råda brist på ekonomiska resurser.
Bland forskare råder det konsensus om att det finns starka samband mellan beroendeproblematik och kriminalitet. Trots detta faktum får beroendevården år efter år kraftigt reducerade anslag. Samtidigt som politikerna säger att de vill minska brottsligheten fattar man i stället beslut som leder till ökad kriminaliteten då flertalet beroende blir utan behandling.
Vår bestämda åsikt är att om politikerna verkligen vill få bukt med kriminaliteten måste man ge beroendevården kraftigt utökade resurser.
För övrigt anser vi att sjukvården skall vara huvudman för all beroendevård.

Morgan Karlsson Ordförande
Steve Ottosson vice Ordförande

Vi kräver att beslutet som vill stänga Stigbergskliniken dras tillbaka!

Göteborgs Hälso och Sjukvårdsnämnd beslutade den 30 september 2021 att säga upp avtalet med Göteborgs kyrkliga stadsmission med argumentet att SU kan bedriva samma vård till lägre kostnad. Ordförande Johan Fält säger att man får ”bättre vård på Sahlgrenska”.

De som har erfarenhet av vården på Sahlgrenska säger att detta inte stämmer. Personal säger upp sig, man har svårt att rekrytera ny personal och patienter vill inte söka dit. Ofta långa väntetider och utebliven hjälp. Om man inte klarar sitt eget uppdrag hur skall man då kunna ta över annan vård. Slutenvården på stadsmissionen har hög kvalitet och få komplikationer samt lång erfarenhet av att bedriva abstinensbehandling med mycket erfaren personal. Det är föga sannolikt att denna personal kommer att vilja arbeta inom SU. I stället för att lyssna på tjänstemän borde man tala med patienter och personal samt de intressegrupper som är insatta i dessa frågor. Då VG regionen har ett överskott på 2,4 miljarder torde beslutet inte handla om ekonomi.

Vi kräver beslutet dras tillbaka!

Göteborg 16 oktober 2021
Styrelsen för Föreningen Beroendevårdens Framtid

Föreläsning Beroende & Behandling

I samarbete med Reningsborg

Välkommen till Mötesplatsen på Södra Allégatan 1B den 9 november kl 18.00
Morgan Karlsson och Steve Ottosson håller en föreläsning om beroende.

Kvällen inleds av Mikael Albertsson, direktor på Reningsborg, som berättar om deras verksamhet.

Välkommen att anmäla dig med ett mail – använd knappen nedan.

Beroende / Diagnos

Historik

Under den mörka medeltiden sågs sjukdom som guds straff eller besatthet av onda makter. I takt med framväxten av modern vetenskap upphörde denna vidskepelse

Idag finns ingen som skulle kunna påstå att diabetes eller hjärtinfarkt är guds straff för ett eller annat. När det gäller beroendeproblem hängde vidskepelsen kvar under lång tid, först på 1970-talet försvann nykterhetsnämnderna ur svenskt samhälle. Men historien kring beroendediagnosen är äldre än så.
Redan i slutet av 1700-talet pratade Benjamin Rush om fylleri och dryckenskap som sjukdom. Med svensken Magnus Huss kom den första sjukdomsmonografin, Alcoholismus Chronicus, 1849. I slutet av 1800-talet kom det första behandlingshemmet, Sans Souci, i Sverige som tillämpade asylbehandling (torken).
EM Jellinek , amerikansk psykolog skrev på femtiotalet Phases of alcoholic addiction, som bl.a innehöll den s.k Jellinekkurvan. Senare skrev också Jellinek The Disease Concept.

Idag finns en samsyn inom vetenskapen om att beroendetillstånden är att räkna som sjukdom.

Vad är en diagnos?

En diagnos är en beskrivning av ett visst sjukdomstillstånd, oftast en sammanställning av symtom som tillsammans bildar ett s.k syndrom. Dessa symtom tolkas av en diagnostiker (läkare eller annan vårdgivare)som sedan ställer diagnos utifrån ett diagnossystem. I Sverige används WHO:s system ICD 10 ( international classification of diseases 10:e upplagan, 11 upplagan ska komma 2022)
Syftet med att ställa en korrekt diagnos är att kunna sätta in rätt åtgärd, till rätt patient vid rätt tillfälle.

Varför är det viktigt med diagnos?

Ett stort problem inom internationell medicin är antibiotikaresistens, en stor del av denna resistens beror på överanvändning av antibiotika till patienter som fått detta ordinerat för symtom som berott på andra saker än antibiotikakänsliga bakterier, t.ex virusinfektioner. Med rätt diagnos hade vi kunnat undvika detta problem, och haft större möjlighet att sätta in korrekt behandling.

Om vi översätter detta till beroendeproblematik innebär detta att råd till en beroendesjuk om att minska drickande eller att byta preparat kan leda till förödande konsekvenser. I WHO;s manual ingår begreppet försämrad kontroll, detta innebär att den alkoholberoende personen själv inte styr sitt alkoholintag vilket innebär att vi som behandlare inte på något sätt kan garantera att en alkoholberoende person inte kör bil rattfull eller råkar ut för andra allvarliga konsekvenser.

Diagnosen blir viktig i och med att den styr mot korrekt behandling, i fallet med alkoholberoende är den enda säkra behandlingen total nykterhet.

Ett av de stora problem vi möter är att våra patienter/klienter ofta har en historik av behandlingar som grundats på fel diagnos. Inte så konstigt! Beroendetillstånd har fortfarande ett inslag av skuld och skam, förnekande är vanligt förekommande. Beroendet leder till somatiska och psykiatriska komplikationer/symtom, magont, sömnproblem, nervproblem, ångest och depression. Patienten söker oftast för dessa problem, inte grundproblemet – beroende av alkohol/droger, och behandlas följaktligen för det hon/han söker för, oftast med farmakologisk behandling, ibland med preparat som tillsammans med grundproblematiken ger ett än värre grundproblem.

Motivation – till vad?

Motivationsarbete handlar till stor del om att alkohol och andra droger inte är en lösning på problem, utan blir ett hinder för att lösa somatiska,psykiatriska, etiska, sociala, eller relationsmässiga skador/problem. Tvärtom skapar och förstärker alkohol och andra beroendeframkallande droger dessa problem.

Patient/klient är ofta ambivalent till de beslut hon/han måste fatta. Ett exempel; måste jag verkligen sluta helt, eller är det möjligt att förändra men ändå behålla alkohol/droganvändandet. Motivation får inte bli en verksamhet i sig. Vi har träffat på verksamheter som säger sig använda MI (motivational interviewing) som huvudmetod, utan att närmare ange vad man vill motivera till. För att vi ska kunna leda patienten/klienten i rätt riktning är det naturligtvis helt nödvändigt att vi som behandlare vet vad problemet är. Det har en avgörande betydelse om personen framför oss är beroendesjuk, eller om det är något annat problem.

Vår uppfattning är att huvudspåret alltid är total avhållsamhet vid beroendesjukdom. Vi hittar gott stöd i aktuell forskning *1, men framförallt i vår egen praktik och erfarenhet, inte minst bland föreningen beroendevårdens framtids medlemmar.

Vad är behandling?

När vi i det följande skriver om behandling avser vi åtgärder som är evidensbaserade och följer våra nationella riktlinjer; behandlingen utmärks av:Klar struktur, Fokus på beroendet. Väldefinierade åtgärder. Manualbaserade åtgärder. Behandling (eller terapi) är sjukvårdens åtgärder riktade till en patient. Rätt åtgärd till rätt patient vid rätt tidpunkt!

Dessa åtgärder är oftast stegvisa, ”som vid andra kroniska tillstånd ska processen börja vid första kontakten och fortsätta med uppföljning för att hjälpa patienten att bibehålla deras egna förändringar och goda hälsa” *2 .Här är vår erfarenhet att deltagande i självhjälpsgrupper ofta har en avgörande betydelse.

Första steget: få stopp på droganvändandet! Patienten/klienten måste sluta med drogen för att –  kunna ställa diagnos, slippa konsekvenser, kunna tillgodogöra sig behandling, kunna fatta genomtänkta beslut eftersom delaktighet är nödvändig för framgångsrik behandling.
Tillnyktring-  Avgiftning (abstinensbehandling) Motivation. Behandling. Självhjälp ( AA , Länkarna o dyl)
Andra steget: Förändra livssituationen – Arbete. Ekonomi. Boende. Fritid. Relationer. Återfallsprevention.
Tredje steget: Bakomliggande faktorer – Livsfrågor. Psykoterapi. Psykiatri(farmakoterapi). Personlighetsutveckling.

Aktivt droganvändande innebär terapiresistens, vilket betyder att första steget måste vara avklarat och fungerande innan vi kan gå vidare.
Exempel på kontraproduktiva åtgärder är att behandla en drogberoende person med nya droger- (bensodiazepinbehandling av alkoholberoende). Vår bärande idé är att vi inte löser brand i sovrummet genom att tända på i vardagsrummet!

Som en följd av ovanstående diskussion anser vi att vården av beroendesjuka personer, liksom all annan sjukdom, ska handhas inom sjukvården!

Föreningen Beroendevårdens framtid, mars 2021.

”Föreningen bildades 2019 och består av de fysiska personer som upptagits som medlemmar. Föreningen har som ändamål att bedriva ideell verksamhet i form av opinionsbildning och kunskapsinhämtning om beroendevård med särskild målsättning att värna etablerade nätverk inom beroendevården. Föreningen vänder sig till människor i alla åldrar, oavsett bakgrund. Föreningen ska aktivt arbeta för att motverka all form av diskriminering.”

*1 Outcome in Relation to Drinking Goals in Alcohol-Dependent Individuals: A Follow-up Study 2.5 and 5 Years After Treatment Entry.
*2 Miller Et el: Treating addiction, A Guide for professionals

Artikel i vetenskaplig tidskrift, refereegranskad

Kristina Berglund | Psykologiska institutionen
Kerstin K Rauwolf | Extern
Ulf Berggren | Institutionen för neurovetenskap och fysiologi, sektionen för psykiatri och neurokemi
Jan Balldin | Institutionen för neurovetenskap och fysiologi, sektionen för psykiatri och neurokemi
Claudia Fahlke | Psykologiska institutionen

Har svensk sjukvård blivit ett ekonomiskt svart hål?

Rymdens svarta hål är ett av universums största mysterium och en gåta som forskarna länge har försökt lösa. De uppslukar allt som kommer i deras väg, inklusive stjärnor och planeter och det som försvinner i ett svart hål är borta för alltid (SVT Kunskapskanalen)

Så länge insatta resurser inte resulterar i fler konkreta vårdtimmar kommer vi att ha en sjukvård som ständigt kräver mer resurser utan att det resulterar i en upplevt bättre vård.
Mellan åren 2014 och 2017 har de yrkeskategorier som är viktiga för den direkta patientvården minskat, medan gruppen administratörer, handläggare och chefer har ökat med hela 36 %.Dagens arena (2018 08 22)

 Åke Andrén Sandberg, professor emeritius i kirurgi arbetar som allmänläkare på Österlen skriver i en debattartikel i Svenska Dagbladet att vi i ett första steg måste besluta om att sjukvårdsadministrationen inte får växa, och i nästa steg besluta om att kritiskt granska vilka delar av administrationen som ger ett mervärde för patienterna. När administratörerna blivit 36% fler så har skattebetalarna inte fått 36% bättre vård, snarare tvärtom. De kommer nämligen att producera mer utredningar och föreskrifter. Problemet är dessutom att för att göra utredningarna och skriva föreskrifter behöver administratörerna information och hjälp från dem som är ute i verksamheten. De tar således tid från dem som skall möta patienterna, tid som åtgår till sammanträden sammanställning av statistiska uppgifter med mera. Det leder till att icke sjukvårdskunniga administratörer tar över utvecklingen av sjukvården medan de som förstår problemen kring diagnostik och behandling av patienterna inte får reell möjlighet att göra sig hörda. 

Eva Anskär, distriktsköterska på vårdcentralen i Mantorp, har lagt fram sin licentiatsavhandling vid Linköpings universitet. Hennes slutsats är att endast en tredjedel av arbetstiden ägnas åt direkt patientarbete. Resten av arbetstiden går till olika former av administration. Efter en tidsstudie vid elva vårdcentraler visade det sig att 37% av personalens arbetstid ägnas åt direkt patientarbete. För sjuksköterskorna något mer, 43% och för läkarna något mindre, 36%.
Anders Ivarsson Westerberg, docent vid Södertörns högskola som forskar inom organisationsteori tycker att landstingen och regionerna lägger oproportionerligt mycket pengar på ledning och styrning. Samhället måste nyktra till och inse att det finns en övertro på vad som går att åstadkomma med administration och ledning. Vårdfokus ( 2018 06 04)

Denna förflyttning av fokus, från patientnära arbete till alltmer administration, leder till en känsla av alienering hos oss som arbetar med behandling av patienter. Förutom denna utökning av allehanda administrativa göromål har även diskussionen om vårdens innehåll kommit i skymundan. Den diskussion som idag förs handlar mest om vem som ska vara utförare, var ska huvudmannaskapet ligga ? Och var denna vård ska bedrivas rent fysiskt. Detta har lett till en situation där frågan om metod, hur ska vi behandla, får vänta.  Det är inte konstigt att rekrytering av kompetent vårdpersonal blir allt svårare när administration och ledning värderas, såväl i lönekuvertet som i gemensamma resurser, högre än faktiska patientkontakter. Vi tror att varken patienter, vårdpersonal eller skattebetalare vill ha det på detta sätt.

Följande frågor behöver besvaras av ansvariga beslutsfattare:

Hur stor del av en 40 timmarsvecka för sjuksköterskor, läkare och övrig vård och omsorgspersonal utgörs av direkt patientarbete ?
Hur stor andel av sjukvårdens anställda i regionen har i huvudsak administrativa respektive patientnära arbetsuppgifter ?
Hur stor del av sjukvårdens kostnader avser ersättning till administration, ledning och chefer utan patientkontakt ?

Morgan Karlsson, Leg ssk, vårdlärare, tidigare föreståndare för Aleforsstiftelsen.
Jan Hallgren, Överläkare Nordhemskliniken, Beroendekliniken Sahlgrenska universitetssjukhuset.
Steve Ottosson, Beteendevetare Nordhemskliniken, Beroendekliniken Sahlgrenska universitetssjukhuset