BVF1
Rymdens svarta hål hör till universums största mysterier. De drar till sig allt som kommer i deras närhet, och det som passerar händelsehorisonten försvinner utan återvändo.
I svensk hälso- och sjukvård finns ett annat slags svart hål. Där försvinner inte stjärnor och planeter – utan tid, resurser och kompetens. Det som borde komma patienterna till del riskerar i stället att slukas av en växande administrativ apparat.
Det är en utveckling som måste tas på allvar.
Mellan 2014 och 2017 minskade flera av de yrkesgrupper som arbetar närmast patienterna, samtidigt som antalet administratörer, handläggare och chefer ökade med 36 procent. Trots detta har varken vårdköerna blivit kortare eller patienterna upplevt en motsvarande förbättring av vården.
Professor emeritus i kirurgi Åke Andrén Sandberg, som även arbetat som allmänläkare på Österlen, har argumenterat för att utvecklingen måste brytas. Han menar att sjukvårdsadministrationen först måste sluta växa och därefter granskas kritiskt utifrån en enkel fråga: tillför den ett verkligt värde för patienterna?
Fler administratörer innebär inte automatiskt bättre vård. Tvärtom skapar fler utredningar, rapporter och styrdokument ofta ett ökat behov av information från dem som arbetar kliniskt. Resultatet blir att läkare, sjuksköterskor och annan vårdpersonal lägger mer tid på möten, statistik och dokumentation – och mindre tid med patienterna.
När administrationen växer riskerar dessutom beslutsfattandet att flyttas längre bort från den kliniska verkligheten. De som dagligen möter patienter får mindre inflytande över vårdens utveckling, medan styrning och kontroll ges allt större utrymme.
Forskning bekräftar denna utveckling. Distriktssköterskan Eva Anskärs tidsstudier vid elva vårdcentraler visar att endast omkring en tredjedel av arbetstiden ägnas åt direkt patientarbete. För sjuksköterskor var andelen 43 procent och för läkare 36 procent. Resten av tiden upptas av administration och andra kringuppgifter.
Även organisationsforskaren Anders Ivarsson Westerberg har varnat för en övertro på administration och styrning. Han menar att regioner lägger oproportionerligt stora resurser på ledning och kontroll samtidigt som kärnuppdraget – mötet mellan patient och vårdpersonal – får stå tillbaka.
För oss handlar detta inte om att administration saknar betydelse. En välfungerande sjukvård behöver struktur, dokumentation och uppföljning. Men administration är ett verktyg – inte ett mål i sig.
När den administrativa belastningen blir så omfattande att den tränger undan patientmötet har balansen gått förlorad.
För beroendevården blir konsekvenserna särskilt allvarliga. Patienter med beroendesjukdom behöver kontinuitet, tillgänglighet och tid tillsammans med kompetent vårdpersonal. Varje timme som flyttas från patientarbete till administration är en timme som inte kan användas till bedömning, behandling, uppföljning eller förebyggande arbete.
Om vi menar allvar med att stärka svensk sjukvård måste resurserna i första hand stärka vårdens kärnuppdrag: mötet mellan patient och behandlare.
Därför behöver ansvariga beslutsfattare öppet redovisa:
Hur stor del av en 40-timmars arbetsvecka för läkare, sjuksköterskor och övrig vårdpersonal utgörs av direkt patientarbete?
Hur stor andel av regionens anställda arbetar huvudsakligen med patientnära uppgifter respektive administrativa funktioner?
Hur stor del av sjukvårdens totala kostnader går till administration, ledning och chefsfunktioner utan patientkontakt?
Svensk sjukvård behöver inte fler administrativa svarta hål.
Den behöver fler människor som får möjlighet att göra det de är utbildade för – att möta, behandla och hjälpa patienter.
Denna text var i original för fyra år sedan.
Morgan Karlsson
Leg. sjuksköterska, vårdlärare och tidigare föreståndare för Aleforsstiftelsen
Jan Hallgren
Överläkare, fd anställd på Nordhemskliniken, Beroendekliniken, Sahlgrenska Universitetssjukhuset
Steve Ottosson
Beteendevetare, fd anställd Nordhemskliniken, Beroendekliniken, Sahlgrenska Universitetssjukhuset
Texten har bearbetats av Nick Sherafat, kommunikatör på Beroendevårdens Framtid (BVF).
